Det blev en känslosam kväll med både berörande texter och väldigt personliga erfarenheter. Tex pratade vi om hur ensamt det kan kännas, när mitt ställningstagande sker utan att min bästa vän eller nära familj kan dela det med mig, hur gärna jag än vill.
Vi var 15 personer, både gamla goda deltagare och nya ansikten. Vi välkomnade bland annat deltagare från Hästveda och Växjö. Deltagarna hade, som vid första tillfället, en bra variation i ålder och erfarenhet, som gav en dynamik till samtalet. Det känns priviligierat att få tillgång till olika perspektiv, som man kanske under andra omständigheter inte skulle få ta del av.
En sak vi har erfarit nu, efter två kvällar, är att det ibland blir tydligt hur utmanande det kan vara att stanna i att lyssna. Samtalskonventionen träder så snabbt in. Men det är väl okej, kan man tycka? Så länge deltagarna pratar med varandra är det väl dialog, eller? Ja och nej. Formen är viktig.
Den är viktig för att det som ofta händer i ett vanligt samtal, är att det blir dominans-baserat. Vi kanske inte känner av det, men det finns där, dolt i språket och i det sätt vi är vana vid att prata med varandra. Då hamnar vi allt för lätt i att vilja bli bekräftade - vi vill ha rätt. Vi dömer och värderar även oss själva och detta kan stå i vägen för att ett riktigt bra samtal kan uppstå.
Särskilt i nya sammanhang, där vi ställs inför okända, oprövade situationer,
då kan det vara omöjligt på förhand att veta vems röst vi nu ska lyssna på.
Att döma eller värdera tar oss en bit ifrån den direkta erfarenhet som finns i varje ögonblick, som att se igenom ett filter. Istället för att uppfatta vad som sägs, uppfattar vi vår egen tolkning. Det blir en klyfta, en distans i mötet mellan människorna.
Författaren Ruth Senter har formulerat detta så fint, så vi vill låta hennes ord beskriva vad det är vi vill:
Om jag verkligen brydde mig om dig
skulle jag se dig i øgonen när du talar till mig
skulle jag tänka på vad du säger snarare än vad jag ska säga när du slutat
skulle jag höra dina känslor tillsammans med dina ord
Om jag verkligen brydde mig om dig
skulle jag lyssna utan att försvara mig
skulle jag höra utan att bestämma om du har rätt eller fel
skulle jag berätta när jag har gjort bort mig och när det gick bra
Om jag verkligen brydde mig om dig
skulle jag skratta med dig men inte åt dig
skulle jag tala med dig och inte till dig
och jag skulle veta när det är tid att vara tyst
Om jag verkligen brydde mig om dig
skulle jag inte klättra över dina murar
skulle jag vänta utanför tills du släppte in mig genom porten
skulle jag inte låsa upp dina hemligheter
skulle jag vänta tills du gav mig nyckeln
Om jag verkligen brydde mig om dig
skulle jag tycka om dig i alla fall
och jag skulle be om det bästa du kan ge
och försiktigt dra fram det ur dig
Om jag verkligen brydde mig om dig
skulle jag lägga handboken åt sidan
och lämna mina lösningar hemma
föreställningarna skulle upphöra
vi skulle vara oss själva
Varma hälsningar
Åsa & Trine
